Hem / Artiklar / Koppar – en viktig komponent för kroppens hälsa
Koppar – en viktig komponent för kroppens hälsa
Koppar är ett essentiellt spårämne som spelar en avgörande roll för många av kroppens funktioner.
Kort om koppar
- Kroppen innehåller cirka 50–120 mg koppar.
- Koppar är särskilt viktigt för gravida kvinnor, foster och spädbarn.
- Bra källor till koppar är lever, inälvsmat, fullkornsprodukter, potatis, nötter, baljväxter, skaldjur och kakao.
Vad är koppar?
Koppar är ett essentiellt spårämne som spelar en avgörande roll för många av kroppens funktioner. Det behövs bland annat för nervsystemets signalsubstanser, immunförsvarets utveckling, hjärtats funktion och bildandet av hemoglobin. Koppar bidrar också till att bevara hud, hår och ögonpigment samt stödjer kroppens energiproduktion. Det finns i genomsnitt 50–120 mg i kroppen. Det lagras huvudsakligen i ben, muskler och lever.
En vanlig kost ger oftast tillräckligt med koppar, men vissa sjukdomstillstånd eller andra undantag kan påverka upptaget eller intaget av koppar.
Koppars roll i kroppen
Koppar är nödvändigt för många viktiga processer, såsom:
- Bildandet av nervcellernas cellmembran och signalsubstanser som adrenalin och noradrenalin.
- Metabolismen av kolesterol och socker.
- Immunförsvarets funktion och utveckling.
- Bildandet av hemoglobin och järnmetabolismen.
- Hjärtats och blodkärlens hälsa, inklusive kollagenstrukturen i artärerna.
- Energiproduktion och temperaturreglering i kroppen.
- Bildandet av bindväv, vilket bidrar till ett starkt skelett.
Koppar och blodkroppar
Koppar är nödvändigt för normal produktion av röda blodkroppar och hemoglobin. Det hjälper till att omvandla järn till dess mest användbara form och transportera det i kroppen. Brist på koppar kan leda till blodbrist (anemi).
Koppar och skelettets styrka
Koppar spelar en viktig roll i bildandet av stark och flexibel bindväv som stödjer skelettet. Brist på koppar kan öka risken för benskörhet (osteoporos).
Koppar och hjärnans hälsa
Koppar bidrar till nervsystemets funktion och är avgörande för bildandet av myelin, det skyddande lagret runt nervcellerna. Det behövs också för produktionen av signalsubstanser i hjärnan.
Koppar och graviditet
Koppar är särskilt viktigt för gravida kvinnor samt för foster och spädbarn för normal tillväxt och utveckling av stödjevävnad och hjärnan.
Rekommenderat dagligt intag av koppar
- Rekommenderat dagligt intag av koppar för vuxna är 900 mikrogram.
- För gravida är rekommendationen 1000 mikrogram och för ammande 1300 mikrogram.
- För barn är rekommendationerna lägre och varierar med åldern.
Vilka livsmedel är bra källor till koppar?
Livsmedel som är rika på koppar inkluderar:
- Lever och inälvsmat
- Fullkornsprodukter
- Potatis
- Nötter och baljväxter
- Skaldjur och kakao
Absorption av koppar
Absorption av koppar sker i magsäcken och i början av tunntarmen. Absorptionen av koppar sker via ett transportprotein.
Kopparupptaget beror på mängden koppar i kosten. Kopparupptaget varierar från 75 procent (när kosten innehåller endast 0,4 mg koppar per dag) till 12 procent (när kosten innehåller 7,5 mg koppar per dag).
Wilson’s sjukdom – en störning i kopparmetabolismen
Wilsons sjukdom är en sällsynt genetisk sjukdom som påverkar leverns förmåga att hantera koppar. Koppar ackumuleras i kroppen och kan orsaka skador på levern och nervsystemet. Tidig diagnos och behandling kan ge en god prognos.
Wilsons sjukdom är en sällsynt autosomal recessiv metabolisk störning där koppar ackumuleras i kroppen. Kopparelimineringen är störd och koppar ackumuleras först i personens lever, vilket leder till leverskador. Därefter ackumuleras koppar i andra organ som hornhinnan, leder, bukspottkörteln och centrala nervsystemet.
I Wilsons sjukdom är kopparutsöndringen i urinen ökad, den fria kopparhalten i plasma är förhöjd och serumkeruloplasminhalten är minskad.
Wilsons sjukdom kräver livslång behandling.
För lågt intag av koppar från kosten
För lågt intag av koppar från kosten är sällsynt. Det finns dock riskgrupper som bör vara uppmärksamma på sitt kopparintag. Dessa grupper inkluderar:
- Personer vars kost är näringsfattig och domineras av högt bearbetad färdigmat.
- Personer som använder stora mängder järn– och zinktillskott.
- Nyfödda med kronisk diarré till följd av undernäring.
- Personer med kroniska matsmältningsbesvär.
- För tidigt födda barn.
- Äldre personer med otillräckligt näringsintag och omfattande medicinering som påverkar kroppens näringsupptag.
- Personer som får näring via sond.
- Personer som har genomgått en gastric bypass-operation.
Kopparbrist
Kopparbrist är sällsynt. Kopparintaget från kosten är vanligtvis tillräckligt under normala omständigheter. Låga kopparvärden kan bero på bland annat:
- Järnmedicinering
- Wilsons sjukdom
- Undernäring
- Hypoproteinemi
- Malabsorptionstillstånd
- Nefrotiskt syndrom
- Menkes sjukdom
- Hög konsumtion av zinkrika livsmedel, zinktillskott.
Symtom på kopparbrist: Vad orsakar kopparbrist?
Kliniska symtom på kopparbrist är sällsynta. I dessa fall kan kopparbrist associeras med symtom som anemi, pigmenteringsstörningar, störningar i fettmetabolismen, bindvävssjukdomar, skelettsjukdomar, ataxi eller ökad mottaglighet för infektioner.
Vanligtvis visar sig kopparbrist som anemi, vilken kan vara mikrocytär, normocytär eller makrocytär. Neutropeni kan också ofta förekomma.
Behandling av kopparbrist
Behandlingen av kopparbrist innebär att öka intaget av koppar.
Självmedicinering med koppar bör inte påbörjas utan att först ha konsulterat en läkare.
Höga kopparnivåer
Förhöjda kopparnivåer kan förekomma i tillstånd som:
- Primär biliär cirros
- Skleroserande kolangit
- Hemokromatos
- Tyreotoxikos
- Cancer
- Svåra infektioner
- I samband med östrogenmedicinering.
Symtom på höga kopparnivåer
Långvarigt överskott av koppar kan vara förknippat med leverskador och symtom från mag-tarmkanalen. Symtom kan inkludera magont, kramper, illamående, kräkningar och diarré.
Kopparförgiftning
Koppar är giftigt i höga koncentrationer. Kopparförgiftningar är sällsynta hos friska individer (om det inte finns en ärftlig störning i kopparmetabolismen). Överskott av koppar utsöndras via gallan till tarmen.
Koppar och östrogenmedicinering hos kvinnor
Östrogenmedicinering ökar kopparnivåerna eftersom det stimulerar syntesen av ceruloplasmin i levern. Därför är kopparvärdena vanligtvis högre hos kvinnor som genomgår hormonersättningsterapi.
Vanliga frågor
Mangan kan påverka dricksvattnets kvalitet genom att ge det en metallisk smak och färga vattnet brunt, vilket kan orsaka missfärgningar på kläder och hushållsapparater. När manganhalten är hög kan vattnet också vara skadligt för hälsan, särskilt för barn och gravida.
Den rekommenderade dagliga intaget av krom för en vuxen är ungefär 25-35 mikrogram. Krom är ett viktigt spårämne som främjar metabolismen av makronäringsämnen och insulinets funktion i kroppen. Intaget av krom säkerställs vanligtvis genom en mångsidig kost.
Magnesium är en livsviktig mineral som deltar i över 300 enzymreaktioner i kroppen, vilket stöder bland annat muskler och nervers funktion, energiproduktion och elektrolytbalans. Magnesium hjälper också till att upprätthålla en normal hjärtrytm och är viktigt för skelettets och tändernas välmående. Dessutom kan det hjälpa till att kontrollera blodtrycket och har studerats för dess effekter på att lindra stress och ångest.
En vuxen person bör få cirka 800 mg kalcium dagligen. Denna mängd kan variera beroende på ålder, kön och livssituation, såsom graviditet eller amning. Kalcium är en viktig mineral som stärker ben och tänder, och hjälper till med funktionen av muskler och nervsystemet. Tillräckligt intag av kalcium är särskilt viktigt under tillväxtåldern samt för äldre vars absorption av kalcium försämras med åldern.
Den rekommenderade dagliga intaget av jod för vuxna varierar mellan 150 mikrogram och 200 mikrogram per dag. För gravida och ammande kvinnor är rekommendationen högre, cirka 250 mikrogram per dag. Jodintaget säkerställs vanligtvis genom användning av joderat salt och konsumtion av jodrika livsmedel som fisk och mejeriprodukter.
Den rekommenderade dagliga intaget av kalium för en vuxen är ungefär 3,500–4,700 milligram. Denna mängd kan variera beroende på ålder, kön och hälsotillstånd. Tillräckligt intag av kalium är viktigt eftersom det hjälper till att upprätthålla normalt blodtryck, muskelfunktion och nervsystemets hälsa. Kalium får man främst från frukt, grönsaker och fullkornsprodukter.
Tidpunkten för att ta selen kan påverka dess absorption och fördelar. Generellt sett är det bäst att ta selen i samband med en måltid eftersom mat förbättrar dess absorption. Det är rekommenderat att konsumera selen som en del av en balanserad kost som innehåller en mängd olika vitaminer och mineraler. Detta hjälper till att säkerställa att du får maximal nytta av selen. Dessutom är det bra att notera att intag av selen på kvällen kan störa sömnen hos endel människor, så förmiddagen eller tidig eftermiddag kan vara en bättre tidpunkt för intaget.
För vuxna rekommenderas ett natriumintag på cirka 2300 milligram per dag, vilket motsvarar ungefär en tesked salt. Överdrivet intag av natrium kan dock öka blodtrycket och risken för hjärt-kärlsjukdomar. Det är viktigt att balansera natriumintaget och se till att det inte överskrider de rekommenderade gränserna.
Kaliumnivåns ökning i blodet beror på flera faktorer, såsom kost, hälsotillstånd och eventuell medicinering. Vanligtvis kan korrigering av kaliumnivån genom kostförändringar synas i blodprov inom några dagar. Om intaget av kalium har varit otillräckligt under en längre tid kan det ta längre tid att normalisera nivån. Det är viktigt att regelbundet övervaka kaliumnivåerna, särskilt om det finns hälsoproblem som påverkar kaliumbalansen.
Det rekommenderade dagliga intaget av magnesium varierar beroende på kön och ålder. Generellt rekommenderas 400-420 mg magnesium per dag för vuxna män och 310-320 mg för kvinnor. Behovet kan vara större för gravida och ammande kvinnor. Det är viktigt att notera att behovet av magnesium kan variera beroende på individuella faktorer som hälsotillstånd och fysisk aktivitet.
Effekten av zink varierar individuellt, men vanligtvis börjar dess effekter kännas inom några dagar efter regelbunden användning. Till exempel kan zink börja verka inom 24 timmar efter att användningen påbörjats för att lindra symtom på förkylning, om det tas i tillräcklig mängd direkt vid symtomens början.
Det rekommenderade dagliga zinkintaget för vuxna varierar mellan 7-11 milligram beroende på kön och ålder. För gravida och ammande kvinnor är rekommendationen något högre. Överkonsumtion av zink kan orsaka biverkningar, således det dagliga intaget bör hållas under 25 milligram.
Hos vuxna kan jodbrist orsaka förstoring av sköldkörteln, även kallat struma. Under fosterstadiet och tidig barndom kan jodbrist leda till tillväxtrubbningar och i allvarliga fall försämrad mental utveckling.
Läs mer
Natrium är ett livsviktigt salt som möjliggör att kroppens olika organ och vävnader fungerar väl.
Läs mer
En mångsidig och balanserad kost är det viktigaste sättet att förebygga vitaminbrist. Undernäring och absorptionssjukdomar i kroppen predisponerar för vitaminbrist.
Läs mer
Zink är ett livsviktigt spårämne som hjälper alltifrån hud och hår till fertilitet, immunförsvar och sårläkning.
Läs mer
ARTIKLAR Kort om mineraler och spårämnen Alla mineraler har sina specifika funktioner i kroppen. Både för lågt och för högt intag kan vara skadligt för kroppen.
Läs mer
Tillräckliga nivåer av kalcium i blodet är essentiellt för god skelettstyrka, välfungerande muskler och nervsystemet.
Läs mer
Artikel uppdaterad:
2 december 2024