Metabola syndromet (MBS) – symtom, orsaker och behandling

En person anses vara överviktig när kroppsmasseindexet (BMI) är 25 eller högre. Övervikt anses börja när BMI överstiger 25, och fetma börjar när indexet överstiger 30. Övervikt kan öka risken för många hälsoproblem, såsom hjärt- och kärlsjukdomar, typ 2-diabetes och vissa sorter av cancer.

För att beräkna kroppsmasseindex (BMI) delar man vikten i kilogram med kvadraten på längden i meter. Formeln är BMI = vikt kg / (längd m)². Detta ger en uppfattning om din vikt är på en hälsosam nivå i förhållande till din längd.

Vikten kan ha en betydande inverkan på fertiliteten. Både under- och övervikt kan störa hormonbalansen, vilket kan försvåra möjligheten att bli gravid. Övervikt kan dessutom orsaka insulinresistens, vilket är kopplat till ägglossningsstörningar. En balanserad vikt främjar hormonbalansen och förbättrar fertiliteten.

Hjärt- och kärlsjukdomar är en av de vanligaste dödsorsakerna globalt. I Sverige är de ett betydande hälsoproblem, och en stor del av befolkningen lider av hjärt- och kärlsjukdomar någon gång under sitt liv.

Hjärt- och kärlsjukdomar behandlas med en kombination av läkemedel, livsstilsförändringar och vid behov kirurgiska ingrepp. Läkemedelsbehandlingen kan inkludera blodtrycksmediciner, kolesterolsänkande mediciner och mediciner som förhindrar blodkoagulering.

Tillståndet i blodkärlen undersöks ofta med ultraljud, vilket ger information om kärlens struktur och blodflöde. Mätning av blodtryck och blodprov som mäter kolesterol och andra riskfaktorer för hjärt- och kärlsjukdomar är också viktiga.

Det rekommenderas att friska vuxna mäter sitt kolesterol minst en gång vart femte år. Personer i riskgrupper och de som använder kolesterolmedicinering bör mäta sitt kolesterol oftare.

Förebyggande av hjärt- och kärlsjukdomar innefattar hälsosamma levnadsvanor: en balanserad kost, regelbunden motion, att sluta röka och en måttlig alkoholkonsumtion. Det är också viktigt att regelbundet kontrollera blodtryck, kolesterolvärden och blodsocker.

Kranskärlssjukdom diagnostiseras vanligtvis med ett belastningstest för hjärtat, EKG (elektrokardiogram) och blodprov som mäter hjärtmarkörer. Ibland kan även bilddiagnostiska undersökningar som ultraljud av hjärtat eller datortomografi användas.

Perifer artärsjukdom i nedre extremiteterna diagnostiseras vanligtvis genom en klinisk undersökning utförd av en läkare, samt olika diagnostiska tester. De vanligaste testerna är ankel-brachial index (ABI), som mäter blodtrycket i ankeln och armen, samt Doppler-ultraljud, som utvärderar blodflödet i artärerna. Vid behov kan även mer detaljerade bildtekniker som angiografi användas, för att ge en detaljerad bild av kärlens tillstånd.

Kolesterolmedicinering kan påbörjas när livsstilsförändringar inte är tillräckliga för att sänka höga kolesterolnivåer och personen har en ökad risk för hjärt- och kärlsjukdomar.

Kolhydratintaget för diabetiker bör planeras individuellt tillsammans med en sakkunnig inom hälsovården. Det rekommenderas generellt att kolhydrater utgör cirka 45-60 % av det dagliga energiintaget, men mängden kan variera beroende på typen av diabetes och mål för behandling.

Metformin verkar genom att sänka blodsockernivåerna och förbättra kroppens förmåga att använda insulin effektivt. Det är en vanligt använd medicin för behandling av typ 2-diabetes. Metformin minskar leverns produktion av glukos och ökar musklernas användning av glukos, vilket hjälper till att sänka blodsockret. Dessutom kan det ha en gynnsam effekt på hjärt- och kärlhälsan och hjälpa till med vikthantering.

Neuropati börjar vanligtvis gradvis. De första symptomen kan vara domningar, stickningar eller pirrningar, särskilt i fötter och händer. Symptomen beror på nervskador som kan orsakas av många olika faktorer, såsom diabetes, vitaminbrist, infektioner eller exponering för toxiner. Utvecklingen av neuropati kan vara långsam, och symptomen kan förvärras över tid om den underliggande orsaken inte behandlas.

Förebyggande av diabetes inkluderar en hälsosam kost, regelbunden motion, att man upprätthåller en normalvikt och undviker rökning. Dessa åtgärder kan minska särskilt risken för typ 2-diabetes.

Ett glukostoleranstest utförs genom att låta personen dricka en glukoslösning, varefter blodsockerförändringar mäts flera gånger under de följande timmarna. Testet hjälper till att bedöma hur väl kroppen hanterar glukos.

Symtom på diabetes inkluderar konstant törst, frekvent behov av att urinera, trötthet, suddig syn och långsamt läkande sår. Symtomen kan utvecklas gradvis, särskilt vid typ 2-diabetes.

Diabetesmedicinering börjar man med vanligtvis när livsstilsförändringar inte är tillräckliga för att kontrollera blodsockernivåerna. Typen och doseringen av medicinering beror på typen av diabetes och patientens individuella behov.

Typ 1-diabetes uppstår när kroppens immunsystem förstör de celler i bukspottkörteln som producerar insulin. Detta leder till en brist på insulin, vilket kräver livslång insulinbehandling.

Det är viktigt för personer med diabetes att följa en balanserad kost som hjälper till att kontrollera blodsockernivåerna. Kosthållningen bör innehålla mycket fibrer, lite socker och mättat fett samt tillräckligt med protein. Regelbundenhet i måltider och mellanmål samt noggrann övervakning av mängden kolhydrater är också centrala faktorer för att balansera blodsockret.

Insulin är ett hormon som produceras av bukspottkörteln och hjälper till att reglera blodsockernivån. När du äter omvandlar din kropp maten till glukos, som är den primära energikällan. Insulin hjälper glukos att flyttas från blodbanan till cellerna, där det används som energi. Om kroppen är insulinresistent reagerar inte cellerna normalt på insulin, vilket kan leda till ökade blodsockernivåer och på lång sikt öka risken för typ 2-diabetes.

Typ 2-diabetes utvecklas ofta på grund av övervikt, brist på motion och ohälsosamma matvanor. Genetiska faktorer påverkar också risken.

Insulinresistens kan visa sig på många olika sätt. Typiska symtom inkluderar trötthet, särskilt efter måltider, ökad midjemått, högt blodtryck och ojämn blodsockernivå. Långvarig insulinresistens kan också leda till att mörka, sammetliknande fläckar uppträder på huden, särskilt i nacken och armhålorna. Dessa symtom kan tyda på att kroppen inte använder insulin effektivt.

Behandling av diabetes inkluderar övervakning av blodsocker, kosthantering, motion samt vid behov medicinering. Personer med typ 1-diabetes behöver insulin, medan personer med typ 2-diabetes ofta kan hantera sin sjukdom med livsstilsförändringar och orala mediciner.

För att korrigera insulinresistens är det viktigt att fokusera på hälsosamma livsstilar. Kosten bör innehålla rikligt med fibrer och magra proteinkällor samt bör man begränsa intaget av enkla kolhydrater och mättade fetter. Regelbunden motion, såsom aerob träning och styrketräning, hjälper till att förbättra insulin känsligheten. Dessutom är tillräcklig sömn och stresshantering avgörande. Ibland kan medicinering utskriven av en läkare vara nödvändig för att hantera insulinresistensen.

Diabetes kan utvecklas när kroppen inte kan producera tillräckligt med insulin eller när kroppens celler inte reagerar effektivt på insulin. Typ 1-diabetes beror vanligtvis på en autoimmun reaktion, medan typ 2-diabetes ofta är relaterad till livsstilen och genetiska faktorer.

Diabetes diagnostiseras med blodprov som mäter blodsocker och HbA1c-värde. Diagnosen bekräftas om fasteblodsockret upprepade gånger är högt eller om HbA1c-värdet överskrider en viss gräns.