Hem / Artiklar / Laktosintolerans – Symtom, förekomst och behandling

Laktosintolerans – Symtom, förekomst och behandling

Lite mindre än en femtedel av svenskarna får magont, gaser och andra besvärliga symtom från mjölkprodukter som innehåller laktos. Om du lider av liknande problem kan du ha laktosintolerans.

Kort om laktosintolerans

Laktosintolerans är egentligen inte en sjukdom, utan ett normalt tillstånd för en vuxen människa. Globalt sett är ungefär 65 % av befolkningen laktosintoleranta. De flesta med laktosintolerans kan hantera små mängder mjölksocker utan att få symtom, och i Sverige är det enkelt att följa en låglaktosdiet.

Innehållsförteckning

Vad är laktosintolerans?

Laktos, eller mjölksocker, är en kolhydrat som förekommer i mjölk från däggdjur. Det utgör cirka 7 % av modersmjölk och 4,8 % av komjölk.

Laktosintolerans är ett ärftligt tillstånd där kroppen inte kan bryta ner laktos, vilket leder till symtom som uppblåsthet och gaser. Detta beror på en minskad eller upphörd produktion av enzymet laktas i tunntarmen. Laktosintolerans är inte farligt, men det kan vara mycket obehagligt. Symtomen är dock lätta att undvika genom att vara uppmärksam på laktos i kosten.

Produktionen av laktasenzymet är genetiskt reglerad. Aktiviteten av laktasenzymet når sin höjdpunkt under fosterstadiet och förblir stark under de första levnadsmånaderna. Därefter börjar den långsamt minska. Att laktasenzymet minskar till en mycket låg nivå hos vuxna är ett normalt fysiologiskt fenomen för majoriteten av världens befolkning.

Symtomen på laktosintolerans uppstår när laktos inte kan tas upp från tunntarmen och istället når tjocktarmen, där det orsakar magbesvär på grund av tarmgaser. Laktosintolerans utvecklas oftast under skolåldern men kan även debutera i vuxen ålder. Globalt sett är cirka 65 % av människorna laktosintoleranta. I Sverige har nästan en femtedel av befolkningen laktosintolerans.

Varför uppstår laktosintolerans?

Laktosintolerans är inte en sjukdom, utan ursprungligen ett normalt tillstånd för en vuxen människa. Människor i naturen drack endast modersmjölk som barn och använde inte mjölk från andra djurarter. Laktasenzymet, som bryter ner laktos, var onödigt för en vuxen, varför dess effekt upphörde vid 5–12 års ålder.

Förmågan att tåla mjölkprodukter även som vuxen beror på en mutation i laktasenzymets gen som utvecklades för cirka 5000–12 000 år sedan. Mutationen ledde till att laktasenzymet också bevarades hos vuxna. När människan började hålla boskap och dricka dess mjölk var denna genvariant fördelaktig och blev mer allmän.

Laktasmutationen tros ha utvecklats i södra Uralbergen och norr om Sahara. Bland afrikanska och asiatiska ursprungsbefolkningar har 90 % fortfarande den ursprungliga genvarianten, vilket innebär att de flesta av dem är laktosintoleranta. I Sverige och andra länder med en lång historia av jordbruk är den nya genvarianten vanligare än den gamla.

Vilka är symtomen på laktosintolerans?

En person som lider av symtom från mjölksocker på grund av brist på laktasenzym kallas laktosintolerant. Hos vissa människor är bristen på laktas inte förknippad med några symtom. Då talar man om hypolaktasi, det vill säga brist på tarmens laktas.

Symtom på laktosintolerans inkluderar:

uppblåsthet
gaser
diarré och lös avföring
magont.

Symtomen uppträder 1-3 timmar efter att ha konsumerat en produkt som innehåller mjölksocker. Känsligheten för symtom är individuell och beror på hur mycket mjölkprodukter som har konsumerats.

Det är inte farligt för en person med laktosintolerans att ibland konsumera mjölkprodukter som innehåller laktos. De eventuella symtomen som följer av att konsumera laktos är övergående.

Typer av laktosintolerans

Laktosintolerans kan delas in i tre former baserat på orsaken: primär hypolaktasi, sekundär hypolaktasi och medfödd laktasbrist.

Primär hypolaktasi är ärftlig och den vanligaste formen av hypolaktasi. Det beror på en gen som stänger av produktionen av laktasenzymet vid ungefär 5-12 års ålder. Hypolaktasi är en recessiv egenskap, så den måste ärvas från båda föräldrarna.

Sekundär hypolaktasi orsakas när en yttre faktor skadar tarmluddet. Då förstörs ofta tillfälligt de celler som producerar laktasenzym. Yttre faktorer kan vara till exempel tunntarmscancer, inflammationer i matsmältningskanalen eller obehandlad celiaki.

Medfödd laktasbrist är en mycket sällsynt form av laktasenzymbrist som förekommer från födseln. Globalt sett hade cirka 40 fall rapporterats fram till år 2003, främst från Finland. Eftersom ett barn med medfödd laktasbrist inte kan smälta modersmjölk, måste barnets näring baseras på sojabaserade eller andra laktosfria modersmjölksersättningar.

Behandling av laktosintolerans

Laktosintolerans behandlas genom att undvika mjölksocker i kosten. Mjölksocker kan undvikas genom att använda låglaktos- eller laktosfria mjölkprodukter eller genom att minska användningen av vanliga mjölkprodukter.

De flesta med laktosintolerans tål små mängder mjölksocker utan symtom. Uppskattningsvis kan de flesta konsumera cirka 10 gram (motsvarar ett glas mjölk) mjölksocker per dag utan problem. Även större mängder (15 – 18 g laktos) tolereras när mjölkprodukterna konsumeras tillsammans med andra livsmedel.

För att undvika symtom på laktosintolerans kan exogent laktasenzym tillfälligt användas. Enzymet produceras från olika mikrober, oftast från jäst eller svampar. Enzympreparat som bryter ner laktos finns tillgängliga i form av tabletter, kapslar och droppar. De används före eller i samband med intag av en måltid som innehåller laktos.

Forskningsbevisen för probiotikas fördelar i behandlingen av symtom på laktosintolerans är fortfarande delvis motsägelsefulla. Det finns dock indikationer på att vissa probiotika som påverkar tarmfloran kan vara till nytta för att förebygga symtom på laktosintolerans.

Laktosfri och låglaktos diet

Att följa en låglaktos diet är enkelt i Sverige, eftersom butikerna erbjuder ett brett utbud av låglaktos och laktosfria mjölkprodukter.

Låglaktos och laktosfria mjölkprodukter innehåller samma näringsämnen som vanliga mjölkprodukter. I laktosfria produkter har en del av mjölkens laktos tagits bort och resten har brutits ner med laktasenzym. I Sverige får en produkt kallas laktosfri om dess laktoshalt är under 0,01 g/100g. Låglaktosprodukters laktoshalt måste vara under 1 g/100g.

Surmjölksprodukter, som yoghurt, fil och kärnmjölk, innehåller mikroorganismer som bryter ner en del av laktosen, vilket gör att de tolereras bättre än vanlig mjölk.

Laktosintoleranta kan äta långt lagrade ostar, eftersom de inte innehåller laktos. Laktosintoleranta kan också använda sojaprodukter samt livsmedel gjorda av havre och ris som liknar mjölk. Drycker tillverkade av växtbaserade råvaror innehåller dock inte naturligt kalcium.

Att följa en laktosfri diet utomlands kan vara mer utmanande eftersom laktosfria mejeriprodukter inte alltid är grundläggande livsmedel i vissa länder. Om man i sådana situationer utesluter mejeriprodukter från sin kost, är det viktigt att se till att man får i sig tillräckligt med kalcium och D-vitamin, vilket dock inte är svårt.

Laktosintolerans är inte mjölkallergi

Laktosintolerans ska inte förväxlas med mjölkallergi. I mjölkallergi är det allergiframkallande ämnet inte mjölksocker utan mjölkprotein. Mjölkallergi börjar vanligtvis i barndomen och försvinner hos de flesta innan skolåldern.

När är det lämpligt att undersöka laktosintolerans?

Du kan testa dig själv för laktosintolerans genom att följa dessa steg:

Uteslut alla laktosinnehållande produkter från din kost under två veckor och observera eventuella symtom.
Efter två veckor, återinför gradvis laktosinnehållande livsmedel i din kost och notera den mängd laktos du konsumerar och de symptom du får.

Om symtomen försvann när du följde en laktosfri diet och återkom när du återinförde laktosinnehållande produkter i din kost, är det troligt att du har laktosintolerans. En symtomdagbok kan hjälpa dig att förstå hur strikt du behöver följa en laktosfri diet för att undvika symtom. Det är dock viktigt att bekräfta diagnosen med tester, särskilt om symtomen är vaga eller om andra magproblem som irritabel tarm syndrom (IBS) kan misstänkas.

Genetiska tester rekommenderas numera framför laktosbelastningstester, eftersom de är mer exakta och ger ett klart svar på om du har en genetisk predisposition för laktasbrist. Numera rekommenderas ett gentest från ett blodprov, vilket är mycket mer exakt än laktosbelastningstestet. Testet ger ett entydigt svar på om personen har en genotyp som predisponerar för brist på laktasenzym. Dock kan man inte baserat på gentestet dra slutsatser om symtomens intensitet.

Vanliga frågor

Laktosintolerans diagnostiseras med ett gentest som utförs som ett blodprov eller som ett prov från kindens slemhinna.

Behandling av laktosintolerans baseras på att undvika eller begränsa mängden laktos i kosten. Det finns ett brett utbud av laktosfria eller låglaktosprodukter tillgängliga. I vissa fall kan även preparat som innehåller laktasenzym användas för att hjälpa till att bryta ner laktos.

Vanlig komjölk innehåller ungefär 4-5 % laktos. Laktosinnehållet kan variera något beroende på typen av mjölk och behandlingsmetod.

Effekterna av laktos kan uppstå från 30 minuter till två timmar efter konsumtion. Varaktigheten och svårighetsgraden av symtomen beror på mängden konsumerad laktos och personens tolerans.