Bulimi

Bulimi, eller bulimia nervosa, kännetecknas av episoder av överätning, följt av kompensationsbeteenden som kräkningar, och en stark rädsla för viktuppgång.

Kort om bulimi

Bulimi är en ätstörning där personen upprepade gånger äter stora mängder mat och sedan försöker kompensera för detta, exempelvis genom att framkalla kräkningar för att undvika viktuppgång.
Personer med bulimi ägnar mycket tankekraft åt mat och sin kroppsbild, och överätning är en återkommande del av symtombilden.

Innehållsförteckning

Vad är bulimi?

Bulimi är en ätstörning där personen upprepade gånger äter stora mängder mat och sedan försöker kompensera för detta, exempelvis genom att framkalla kräkningar för att undvika viktuppgång. Störningen skapar ofta en stark rädsla för viktökning och påverkar både den fysiska och mentala hälsan. Symtomen på bulimi kan behandlas och man kan återhämta sig med rätt stöd. Behandlingen av bulimi kräver ett tvärvetenskapligt angreppssätt som innefattar psykologisk, näringsmässig och medicinsk vård.

Symtom på bulimi

Personer med bulimi ägnar mycket tankekraft åt mat och sin kroppsbild, och överätning är en återkommande del av symtombilden. Efter överätandet följer ofta försök att kompensera, som genom att kräkas eller fasta.

Bulimi kan också ha fysiska konsekvenser, som problem med magen, tänderna, menstruationen eller hjärtat. Psykiska symtom som depression och ångest är också vanliga.

Behandling av bulimi

Bulimi kan behandlas genom kombinerad psykoterapi och näringsbehandling. För de med allvarliga symtom är läkarbedömning viktig för att säkerställa bästa möjliga vård. Multidisciplinärt samarbete, med fokus på både den psykiska och fysiska hälsan, är avgörande.

Psykosociala insatser, såsom samtalsstöd och psykoterapi, spelar en viktig roll i behandlingen av ätstörningar genom att adressera de psykiska orsakerna bakom problemen. Dessa behandlingar ger verktyg för att bättre hantera känslor, stärka självkänslan och förändra negativa tankemönster, vilket är avgörande för återhämtningen.

Vanliga frågor

Ångest kan minskas genom att utöva avslappningstekniker, såsom djupandning, meditation eller yoga. Regelbunden motion och hälsosamma levnadsvanor, såsom en balanserad kost och tillräcklig sömn, är också viktiga. Det är bra att också undvika användning av rusmedel och lära sig att identifiera och hantera stressiga situationer mer effektivt.

Behandling av ångest innefattar ofta terapi, såsom kognitiv beteendeterapi, som hjälper till att förstå och hantera ångestframkallande tankar och beteendemönster. Medicinering, såsom antidepressiva medel eller ångestdämpande läkemedel, kan också vara en del av behandlingen. Dessutom kan livsstilsförändringar, såsom regelbunden motion, tillräcklig sömn och en hälsosam kost, hjälpa till att hantera symtomen på ångest.

När du vill hjälpa en deprimerad person som inte vill ha hjälp är det viktigt att visa empati och förståelse. Var närvarande och lyssna utan att döma. Du kan också diskret erbjuda information och resurser om depression och uppmuntra personen att prata med en professionell. Kom ihåg att tvång kan ha motsatt effekt, så respektera personens önskemål och ha tålamod.

Det är av orsak att uppsöka läkare om symtomen på ångest är kraftiga, långvariga eller stör det dagliga livet. Om ångesten orsakar depression, självmordstankar eller om självhjälpsmetoder inte ger lindring, är det viktigt att söka professionell hjälp. Läkaren kan bedöma situationen och vid behov hänvisa till vidare behandling, såsom terapi eller medicinering.

Återhämtningen från depression är individuell och kan ta tid. En effektiv behandlingsplan, som är anpassad efter personens behov, är avgörande. Behandlingen kan inkludera terapi, medicinering och stödgrupper. Det är viktigt att engagera sig i behandlingen och samarbeta med vårdpersonal. Det är också viktigt att upprätthålla en hälsosam livsstil och söka stöd från närstående.

Behandling av depression innefattar ofta en kombination av psykoterapi, medicinering och livsstilsförändringar. I psykoterapi kan kognitiv beteendeterapi användas för att ändra negativa tankemönster. Medicinering kan inkludera antidepressiva medel som balanserar kemikalier i hjärnan. Dessutom är regelbunden motion, en hälsosam kost och tillräckligt med sömn viktiga delar av behandlingen.

Ångest kan visa många olika symtom, såsom konstant oro, rädsla eller panikattacker. Fysiska symtom kan inkludera hjärtklappning, svettningar, magbesvär eller muskelspänningar. Ångest kan också påverka sömnkvaliteten och koncentrationsförmågan, och det kan göra vardagliga uppgifter överväldigande.

Diagnosen av depression baseras vanligtvis på en intervju utförd av en läkare och eventuella fysiska undersökningar för att utesluta andra sjukdomar. Läkaren bedömer symtomens varaktighet, allvar och påverkan på personens dagliga liv. Diagnosen kan ställas av en allmänläkare eller en specialist inom mentalvården, såsom en psykiater eller psykolog.

Depression uttrycker sig ofta som en sänkning av humöret, förlust av intresse för trevliga aktiviteter, sömnstörningar, förändringar i aptiten, trötthet och koncentrationssvårigheter. Vissa kan också ha självmordstankar eller -beteende. Symtomen kan variera från milda till svåra och kan påverka personens arbetsförmåga och sociala relationer avsevärt.

Motion främjar den psykiska hälsan på många sätt. Den frigör stresslindrande hormoner, såsom endorfiner, som kan förbättra humöret och minska ångest och depression. Regelbunden motion förbättrar också sömnkvaliteten, vilket är viktigt för den mentala hälsan, och ökar självkänsla och självförtroende